Gick upp halv åtta, var ute i stallet i ungefär två timmar. Släppte ut, mockade, la in hö, gjorde vid kraften, fyllde på vatten och de vanliga. När jag kom in tänkte jag att jag kunde sova en timme iaf innan de blivit dags att börja rida osv. Halv elva vaknar jag av att syrran öppnar dörren "Kan du köra mig till stationen om fem minuter?" Jag svarar att jag ligger och sover och att hon gott kan ta moppen. Då säger hon "Den startar inte" Och jag säger nähe men jag pallar inte köra. Någon blir sur och smäller igen min dörr.

När jag gick på gymnasiet hade jag jävla jobb med mina bussar. Första året cyklade jag till bussen. Men andra året gick bussen så pass tidigt att jag kunde åka med mamma som skulle till sitt jobb samtidigt som min buss gick. Ett problem var att jag började 10.20 på måndagar. När jag tog den senaste bussen jag kunde ta utan att komma för sent var jag framme klockan 9, och de sög. Därför så ringde jag till min morfar varenda söndag och frågade om han kunde köra mig på måndagen. Vilket han tydligen gärna gjorde.

Så jag tycker att om man vet om att man har en moped som tar en kvart på sig att starta, så får man gå upp en kvart tidigare för att hinna med det. Jag tycker också att om man vet redan dagen innan att man inte börjar från klockan halv tolv så bör man ju hinna ordna alternativ skjuts. Så om jag hade fått frågan igår hade svaret antagligen blivit ett annat än vad det var idag. För på fem minuter tyckte min syrra att jag skulle hinna vakna, ta mig upp ur sängen, ta på mig kläder och pela i linserna. Det hade iofs kunnat gå men nej. Jag orkade verkligen inte skynda mig. Och jag tror faktiskt att min syrra tänkt ut denna planen redan igår och lite tagit förgivet att jag skulle köra henne. Och sånt gillar jag inte. Dessutom var de ett bra tag sen hon gjorde mig en tjänst så jag kände mig inte ens taskig för att jag inte körde henne. Den enda gången vi snackar med varandra det är typ när hon vill har skjuts. Eller när hon är nyfiken över vem jag ska umgås med på lördag kvällarna. Eller när vi bråkar om vems kläder som är vems. Och ibland tjaffsar vi lite vid matbordet. Så jag vill inte påstå att jag gärna sätter mig och har en trevlig pratstund med min syster. Vi kommer inte överens, därför har jag slutat lägga ner energi på att försöka komma överens. Jag flyttar snart och då slipper jag tjaffsa med henne. Jag har bott hem ifrån innan, och jag saknade familjen lite. Men ja. Alla är vi olika.