Jag är kass på att blogga just nu men det finns absolut inget att berätta. Idag jobbade jag 7.30-18.00. När jag kom hem blev det mat och hästarna och nu är dagen slut. Jag har inte varit ledig en lördag på 4 veckor så jag är helt slut lördag kväll. Inte ens då händer det något kul för mig. Imorgon jobbar jag 7.30-18.30 och sen ska jag rida. Bye bye fredag kväll.

Nästa vecka ser dock bättre ut så då ska jag blogga som fasen.

Saknar dig Jenny.

Nu ska jag krypa ner brevid B.

Igår blev det en spontan bio-kväll med mamma, pappa och B. Det var trevligt förrutom att det satt ett gäng killar och babblade bakom mig. Riktigt störigt, satt och var irriterad större delen av filmen.

Idag har jag varit och tränat med Precious på morgonen. Börjar jobba nu klockan två. Har en riktigt tråkig vecka framför mig. Jobbar 7-18 nästan varje dag. Så tråkigt.

Hela våren gick jag och tänkte på saker som jag skulle hitta på i sommar och nu är snart sommaren slut. Vart tar all tiden vägen? När jag inte jobbar så rider jag och när jag är ledig vill jag bara sova. Hinner knappt träffa B fast vi bor i samma hus.

Jag skulle vilja shoppa en dag, kanske gå ut och äta, träffa kompisar, göra slingor i håret eller sticka på fest. Men jag orkar inte.

Ni måste gå in här och titta: http://www.123minsida.se/skogsgarden/25528363

Benissa går exakt som sin mamma när hon busar. Inte konstigt att man får äta grus ofta när Flisan är busig.

Denna helgen är det helsingborgsfestivalen och alla är på plats för att lyssna på live-musik och dansa. Utom jag. Igår jobbade jag 7.30-19 så då orkade jag inte åka in till stan. Idag slutade jag 20.15 och börjar imorgon klockan 9.00. Ska sova några timmar nu sen ska jag köra in till stan och hämta mamma och pappa.

Imorgon kanske jag åker in en runda. Är ledig på söndag men ska gå upp tidigt av andra anledningar. Har längtat så efter festivalen och nu är all min energi borta. Jag orkar inte. Jag vill bara sova, sova, sova.
 
Det ska jag göra nu.

Vissa dagar känner man sig bara helt jävla oduglig utan någon anledning. Det är alltid på just de dagarna som en viss typ av "medmänniska" ska trycka ner en lite extra. När man har näsan precis ovanför vattenytan kommer någon och lägger ett betongblock på huvudet. Deras tankar lyder nog: bara ner med dig, vi andra mår inte heller så bra, nu ska du få känna på hur det är att leva. Jag hoppas verkligen att jag aldrig i hela mitt liv kommer bli så jävla bitter så att jag mår bra av att få andras tillvaro att bli så kass som möjligt. Bittra människor är det värsta som finns. Ibland undrar jag om vissa människor äger ett hjärta. Idag höll jag på att bli helt fördärvad över några jävla mattor. Det var droppen. Men jag gnällde inte, och jag visade inte att jag kippade efter luft på botten. Jag skurade som fan.

Det finns dock riktiga solstrålar. Sådana som säger "kämpa på" som pushar och ger en behövande klapp på axlen. Så vill jag vara mot andra. För det mesta så vet inte "solstrålarna" om att de har kämpar-anda. De bara smittar av sig, man blir varm i kroppen när man är omgiven av den typen av människa. Jag skulle alltid vilja vara omgiven av solstrålar. Men så ser inte verkligheten ut. Ingen kan vara solstråle alltid, det är bara mänskligt att ha dalar och toppar. Fast vissa människor (av den bittra sorten) verkar mest leva ibland dalar och de gör allt för att dra med en ner på botten.

Förresten så har Lena Sundström skrivit en artikel som sätter ord på alla mina tankar angående "semester-svensken". Den träffar mitt i prick, läs den här.

Klockan är 7. Om en halvtimme ska jag stämpla in. Stämplar ut klockan 18. Skulle vilja ägna en hel dag åt att bara ligga i sängen. Men det tar lååååååång tid tills en sådan dag dyker upp.

Det har inte blivit så mycket bloggande på sista tiden. Jag jobbar ganska mycket, idag blev det 7-18. Så fort ja gkommer hem från jobb är det ut i stallet och mocka för att sedan rida två iviriga hästar. Hjördis tackar inte nej till en runda i skogen på kvällen så därför blir det alltid sent. När det är helg jobbar jag nästan alltid lördag och B kommer hem på fredag-kvällen så då vill jag umgås med han så mycket jag hinner. Men nu ska jag blogga lite.

I helgen var jag och B hos Birgitta och Sune. Åt på en grekisk resturang. Maten var helt okej men servicen var lite märklig. På söndagen tog jag och B det ganska lugnt. Vi var ute och plockade hallon, hittade dessutom jättefina körsbärsträd på vår mark. Jag tränade Precious på kvällen.

Igår var jag, mamma, syrran och Jannie på Falsterbo. Köpte ett par (alldeles för små) ridbyxor och spanade in ett par nya stövlar. Riktigt läckra men svinigt dyra.

Nu ska jag duscha. Imorgon är det träning klockan 9 och sedan är det jobb 13-19.




My love♥

Det är lika bra att säga direkt att jag är oerhört sentimental idag. Varför? Micheal Jackson. Om ni är trött på att läsa om honom så kan ni sluta nu. Det finns egentligen inga ord som kan beskriva den märkliga sorgesenhet som har infunnit sig hos mig. Jag vet inte vad jag ska göra med den känslan.

Igår hade jag och mamma bestämt att vi skulle se den direktsända minnesstunden för Micheal Jackson. Jag har blivit förvånad över att jag har funderat så mycket kring Micheal nu efter hans död, jag vet inte riktigt varför. Jag kan varken sjunga eller dansa men jag förstår att han måste ha varit enormt begåvad. Så begåvad att han blivit ett fenomen. I hela sitt liv försökte han få världen att se på honom som en människa, inte som ett fenomen. Det är först nu, efter hans död, som världen ser honom som en människa. Genom sin död blev han mänsklig.

Jag var lite tveksam till om jag skulle se minnesstunden, det är jobbigt att se människor i sorg. Men jag har levt under samma tid som Micheal Jackson, som jag skrivit innan är jag uppvuxen med föräldrar som äger alla hans plattor. Hans musik har, så länge jag levt, alltid funnits precis som han själv. Jag skulle vilja berätta för kommande generationer om vilken världsstjärna Micheal Jackson var. Precis som många har försökt beskriva för mig hur stor Elvis Presley var.

Minnesstuden var minst sagt sorlig. Jag, mamma och syrran satt med våta kinder när cermonin var slut. Det som kändes mest var i slutet när hela familjen samlades på scenen och Micheal Jacksons dotter, Paris 11 år, berättade att hennes pappa varit den bästa pappa man kan föreställa sig och att hon älskade honom jättemycket. Då forsade tårarna fram på mina kinder. Det var tufft. Lika rörande var när Michelas bror Jermaine sjöng Micheals favorit låt "Smile".

Talen var helt underbara och rysningarna fanns konstant hos mig. Bäst var den pastor (tror att han var pastor) som sa "till Micheals barn vill jag säga att er far var inte konstig, vad som var konstigt var vad världen gjorde mot honom". Det var fint. Det fanns många fina ord under hela cermonin. Hela tiden så tänkte jag "varför kunde ingen ha sagt detta till honom då han var i livet?". Micheal försökte i hela sitt liv få människor att förstå att han bara ville bli accepterad och älskad som den människa han var, vilket världen inte kunde. Han delade med sig av sin underbara talang och försökte sprida sin kärlek till människan genom sin musik.

Sedan 5 års ålder har varje steg han tagit blivit bevakat av media. När hans första barn föddes hade han 4 helikoptrar i luften runt sitt hus dygnet runt i en hel vecka. Allt för att få en bild på bebisen. Micheal gav vad medierna skrek efter: en bild. Kanske trodde han att han skulle få ro då, han kritiserades istället hårt för att ha sålt bilden dyrt. Vad som aldrig nämndes var att alla pengarna som Micheal fick för bilden gick till välgörenhet. Sedan dess har hans barn burit masker då de lämnat hemmet. Micheal önskade sina barn lugn och ro. Därför var det så känslosamt då hans barn igår stod på scenen, för första gången utan masker.

Micheals bror Marlon höll ett känslosamt tal. Han sa att "now they will leave you alone". Och alla syskonen nickade instämande.

Jag tror att medierna och världen har skuld i Micheal Jacksons död. Igår visade världsstjärnor och hans familj att han alltid varit älskad, de talade om vilken underbar medmänniska Micheal var, de talade om att han påverkat världen enormt mycket. Igår fick Micheal bekräftelse på det han skrikti efter i hela sitt liv. Igår sågs han som en människa, igår gav alla kärlek till människan Micheal Jackson. Igår önskade jag att Micheal Jackson var där, jag hoppas att han på något sätt var där och hörde alla de ord som han så länge längtat efter och som kom alldeles för sent.

Rest in peace Micheal Jackson.

Mellan 14.10 och 18.30 imorgon så kommer tv4 att sända från Jacksons minnesstund. Jag vet att jag är nördig nu men jag önskar att jag vore hemma så jag kunde titta. Vet inte riktigt när jag slutar så jag kanske kan titta lite. Jag gillar det mystiska och konstnärliga (han är ngt mellan man och kvinna, barn och vuxen) men Jackson. Anledningen till att människor blir påverkade av hans död är att han har blivit mänskligt för oss först nu genom sin död. Jag gillar mystiken som funnits i hans liv och hans konst. Och ju mer jag rotar och läser om Jackson ju mer förstår jag honom.

Kolla låten "leave me alone" och "childhood" på youtube. De säger en hel del.

I lördags jobbade jag till 16.15. Det var riktigt segt, jag ville bara ut i solen, tråkigt att vara inomhus. Egentligen skulle jag festat med Jenny men jag var jättetrött efter jobb så det blev inget. Istället hämtade B och Hjördis mig. Åkte till strandbaden där mamma och pappa befann sig. Hoppade i havet direkt, det var varmt och skönt i vattnet. Sen hade B ordnat god mat efter det. Somnade i sängen så fort jag kom hem.
Igår var det träning klockan nio. Var svårt att komma upp i sängen. Efter träningen blev det jättegod frukost. Satt och åt i flera timmar. Hjördis somnade i mitt knä:) Sen duschade jag och B och åkte ut till Birgitta och Sune för att hälsa på, blev lite pizza innan vi åkte hem för att sova.

B fotade lite på förmiddagen igår.

B har varit hemma över helgen och jag har jobbat och försökt göra så mycket som möjligt ändå. Därför har det varit dåligt med uppdatering under helgen men imorgon kommer lite bilder och dylikt från helgen. B åker till Skövde imorgon. Riktigt tråkigt. Men tiden springer iväg jättefort så snart är det helg och han är hemma igen:)

Nu ska vi nanna.

Har suttit  på youtube och kollat Michael Jackson hur länge som helst. Jag är uppvuxen med Jacksons musik. Så fort det var helg så satte mamma och pappa igång skivan "bad" på högsta volym i vardagsrummet. Då var det helg! Jag förknippar hans musik med en oerhörd glädje. Hans videor är helt unika och är i en klass för sig själv. Kan inte riktigt slita mig från datorn. Han har till och med varit riktigt het en gång, innan hans ansikte förstördes. Jag gillar "bad" som fan. Får lyssna på den en gång till innan jag ska gå ut och sola en timme innan jobb. Hade gärna legat på stranden hela dagen idag men måste jobba.

Tränade med Precious imorse. Gick upp och ner för banken. Hon var faktiskt duktig. Inte illa.

Imorgon kommer B hem:)