Tre stycken har ringt om Flisan. Tycker det är hemskt. Vill inte i hjärtat, men hjärnan säger att jag måste. Blä.

Igår blev de träning med Cajim, som försökte få av mig ett antal gånger. Efter de skulle vi till Ängelholm för att titta på när min bror och hans hockeylag mötte Rögle. Blev väldigt stressigt eftersom jag hade 30 minuter på mig efter att Cajim var utlastad. Så på trettio minuter skulle jag hinna: ta av Cajim täcke, borsta honom, ta av benskydd, lägga på nytt täcke, in i boxen, ge 7 hästar kraftfoder, ge 7 hästar hö, kolla så alla hade vatten, göra vid fodret till morgon dagen, ta av mig handskar, hjälm, sporrar och stövlar, kuta in, slänga av mig kläder, tvätta av mig, på med nya kläder och in i bilen. Hann jag? JAAAA, de gjorde jag. När vi äntligen sitter i bilen händer något sorgigt. Ungefär i mitten på odenbacken (som egentligen heter odengatan) springer ett rådjur ut precis framför bilen. Jag hann se den perfekt. Den var inte full vuxen, men den såg ändå välutvecklad ut, den såg inte särskillt stressad eller spänd ut, den hade ett jättefint och vackert huvud med stora mörka ögon. Bilden av rådjuret blev liksom svartvitt eftersom den fick bilens ljuse på sig. Sen är ju rådjur mer gråa än bruna. När jag sett rådjuret tog jag händerna för ögonen (jag satt där bak) sen smällde de. Och vi kände hur rådjuret släpades med en bra bit under bilen.
Mamma: Vad var det?
Jag: Du körde över ett rådjur!
Mamma: Nej så stort var det inte, de var nog bara en hare.

Jag sa till mamma att sätta på varningsblinkersen och backa tillbaka.
Mamma: Vi måste gå ut och se om den lever.
Johanna: Jag stannar här.

Mamma och Sofia gick ut till vad mamma trodde var en hare. Samtidigt kommer det en bil (i mötande körfält), efter en stund backar den tillbaka och stannar. Ut kliver en man i mörka byxor och gummistövlar. Han går fram till djuret och efter en stund tar han de i frambenen och drar ut till sidan. Sedan kommer de mot bilen och ser om fronten blivit skadad, vilket den inte blivit. Under hela tiden Piper det i mina öron och jag är bombis på att jag ska svimma.

När mamma och Sofia kommer tillbaka frågar jag om mannen som stannat. Han var jägare. Mamma hade frågat om han kunde slå ihjäl rådjuret, men jägaren hade svarat att de redan var dött. Han kände kommunal jägaren (som tydligen bor ovanför backen) och skulle köra till honom direkt. Det enda vi behöve göra var att ringa om  underätta polisen. Det fick jag ta hand om eftersom mamma körde.

Matchen slutade 10-2. Till Rögle...

När vi körde hem såg vi att rådjuret var borta. Antagligen har jägaren tömt det på blod direkt efter vi hade kört. Och nu ska kanske han och kommunal jägaren göra en härlig gryta av den stackaren. De vet man aldrig... Och mamma som trodde det var en hare. Glasögon?

Till en annan sak. Jag tror jag blivit besatt av Tastyhouse, eller i alla fall deras nötter. Åker till Växjö imorgon och började fundera på om det finns Tastyhouse där. Suck...