JAG BLEV GODKÄND! Fattar ni? Va? Vaaaa? Helt otroligt. Jag fattar fortfarande inte.

Jag var fem minuter för tidig men det gjorde inget. Satte oss i ett grupprum (utan syre) och pratade engelska hela tiden. Gick igenom mitt arbete. Så säger han: Vi sa väl att du inte skulle använda stavningsprogramet i word? Nej det sa vi aldrig! Ingen som har nämnt något om det. Mhm, och du har skrivit allt det här själv? Jaaaaaaaaa. (Självklart tänkte jag). Jaha, för att kolla dig tänkte jag läsa upp en bit av din egen text som du ska skriva ner på ett annnat papper. Gör du så. TRE stavningsfel var allt. Haha, det är visst min text. Så mycket det bara går! Sen fick jag läsa lite från min recension, och som vanligt läste jag alldeles för fort. Fick börja om och ta det ännu långsamare. Han tyckte det var en märkbar skillnad. Det började bli engelska och inte swenglish. Till sist fick jag göra nationellt prov (Yeeeees, det jag velat hela tiden). Skrev om internet, tre och en halv sida. Bortsett från lite stavningsfel var det absolut godkändt och jag var välvärd ett godkänt. Tydligen hade han bestämt sig för det redan innan för mitt betyg låg klart på expeditionen. OKEJ? Lite konstigt tyckte jag men sket i vilket och tog det näven och gick fort innan han skulle hinna ändra sig. Han tyckte till och med att jag kunde välja att undervisa i engelska. HAHAHA. Skum, och jag fick gärna höra av mig om hur det gick med mina studier. Varför all denna vänlighet?

Just nu är jag mega glad. När jag träffade honom första gången sa han i princip till mig att jag kunde glömma att bli godkänd. FAN VAD GLAD JAG ÄR! En sak mindre att tänka på, fan va skönt. Nu ska jag söka in till Växjö i helgen sen ska jag börja slappna av och sluta oroa mig. För nu har jag gjort vad jag kan. Jepp.

Träffa Björn imorgon, oooooh kan inte bli bättre än bäst när man är så här glad. En månad av oro jag kan lägga bakom mig. YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES!