Okej nu ska jag berätta om en helt sjuk galen kväll som iofs var väldigt rolig. Det här kommer antagligen bli det längsta jag någonsin skrivit och kommer skriva i min blogg.

Det började vid sju till halv åtta då Johanna och Frida kom hit så vi (+ B) satt hemma hos mig och drack vin. Hade jättetrevligt och pratade om allt från skilsmässor till lägenheter och sen retade vi Frida lite också. Vi satt i alla fall och snackade till klockan närmade sig halv tolv. Då blev det dags att traska bort till stallarna. Var ingen kö så det var väldigt skönt, traskade rakt in. Där inne var det helt proppat, det var riktigt tight på dansgolvet. Vi dansade, drack och åt nachoplate. Dan kom dit efter att vi varit där en stund. Dan och Björn satte sig och drack öl medans vi brudar gick ner till dansgolvet. Var riktigt bra musik och vi dansade som galningar. Det enda som är jobbigt med Stallarna är att det är värsta köttmarknaden. Alla är helt på och det blir väldigt jobbigt efter ett tag.

I alla fall när klockan närmade sig två och stängningsdags gick vi ut. Fast Frida hittade en kille (blond med lugg, såg ganska trevlig ut) så hon stannade för att snacka lite med honom. När vi kom ut började vi traska hemåt och det är då det händer.

När vi svängt runt hörnan (vid universitetsplatsen) så är det en massa människor där. Johanna säger vad fan händer här? Då ser vi att det är slagsmål och en jävla klunga. En kille ligger på marken och har typ tre pers över sig som matar knytnäveslag. Johanna och jag skriker som fan. Björn och Dan ger sig in i högen och försöker få bort killarna som slår. Det tar en stund för det var väldigt mycket folk. En av killarna har värsta blåtiran och det rinner blod från näsan. Den andra killen kan inte stå upp. Dan försöker hjälpa honom och han yrar en massa och frågar vart han är. Han säger också att han inte ser något och det tar cirka två minuter innan han får tillbaka synen. Vi kommer överens om att vi ska ringa ambulansen pga att den här killen kan ha fått hjärnskakning. Dan ber Johanna hålla killen som inte ens kan sitta rätt upp. Han bara vinglar. Medan Dan ringer ambulans pratar jag och Johanna lite med killen och Johanna säger:
Men lille gubben du ser ju inte alls ut att vara gammal...

När vi befinner oss i denna situationen och försöker överblicka vad det är som egentligen hänt då hör man en smäll. En kille kommer rusande mot oss och slänger ett par kryckor som han håller i (det fans en kille i rullstol i närheten) och efter honom kommer 3-5 killar till. De drar tag i killen som Johanna sitter och håller i och Johanna dras med in i klungan. Jag skriker så högt jag kan och försöker få tag i Johanna men når henne inte. De trycker upp killen mot väggen och tar strypgrepp. B försöker få bort killarna som slåss en gång till. Dan slänger på luren med SOS och försöker få ut Johanna. Johanna kunde lätt ha fått ett slag för hon var mitt inne i allt tumult. Alla skriker i alla fall och det känns jävligt läskigt.

När folket skingrats och bråkstakarna försvunnit en gång till, ringer Dan igen och säger att de måste skicka polis. Vi var ganska många som försökte göra så att det inte blev bråk men tydligen så var inte bråkstakarna rädda för det utan de kom ju som sagt en andra gång.

När vi står och väntar på polisen pratar alla och försöker reda ut va fan det är som händer. Alla verkar rädda och skärrade. Mina ben skakar som fan. Frida ringer mig mitt i allt och jag förklarar lite kort vad som hänt och hon kommer dit. Vi fortsätter prata med killarna, nu har ännu en kille dykt upp med bruten näsa. Tydligen hade det blivit tjaffs i kön ut från Stallarna och det var pga det som några andra killar följt efter dem och sedan slått ner dem. Alla frågar Johanna ska du bli snut eller? Johanna förklarar att jo det ska hon bli och att det borde man ju kunna utläsa av hennes kroppsbyggnad. Där infinner sig ett lugn ren liten stund och vi skrattar.

När polisen kommer tar de först hand om killarna som blivit misshandlade. Sedan får jag, Dan, B och Johanna lämna vittnesuppgifter. Killen som B försökte knuffa bort från slagsmålet kommer jag speciellt ihåg. Jag kan säga att jag inom en vecka skulle kunna peka ut honom. När den kvinnliga polisen ber om Dans namn ocn personnummer så säger Johanna, det är ju Chicago-dan. Den kvinnliga polisen säger att hon kanske ska be om autograf. Vi pratar lite om att premiären är imorgon (idag) och funderar på hur tidningsrubrikerna kommer se ut.

MUSIKALSTJÄRNA VITTNE TILL MISSHANDEL

CHICAGO-DANS RÄDDANDE INSATS I DRAMAT PÅ CAMPUS

Polisen är rolig och man kan skämta med henne. När vi står och pratar och förklarar att bråkstakarna (som var invandrare) kom en andra gång efter att vi kommit dit och försökt stoppa bråket förstår hon först inte riktigt. Var det ett slagsmål till? Hon ser förvånad ut och säger att det inte stämmer överens med vad hon nyss hört. Men vi ger klarbild i det hela och hon förstår hur mycket mer folk det måste ha funnits på platsen från början. Hon skrattar lite när hon hör att det varit kryckor och rullstol inblandat. Hon verkar till och med vara lite förvånad över hur omfattande det från början måste ha varit.

Iallafall, när vi står här händer det sjukaste av allt på hela kvällen.

Vi får se hur en bil blir stoppad på gatan (precis brevid oss) av en pikèpolisbil. De öppnar dörren i bilen och ut trillar en kille. Bilen börjar rulla och är nära att rulla på han som körde och poliserna. Alla skriker: BILEN RULLAR! Den kvinnliga polisen springer dit och hjälper till och de andra poliserna skriker: vi behöver förstärkning.

Den kvinnliga polisen kommer tillbaka och säger: här hade vi en rattfylla och en bilstöld samtidigt. Vi måste sticka. Ni borde verkligen skriva en bok om det här.

När poliserna kör iväg sjunger jag, Johanna och Frida: bad boys, bad boys what you gonna do? What you gonna do when they come for you... Bad boys, bad boys...

Ja det här var ju helt sjukt. Att det fanns två polisbilar på campus (och en ambulans) i helt olika ärenden bara meter från varandra och vi blev vittnen till alltihop. Vi följde Frida hem eftersom vi inte vågade låta henne gå hem ensam. Vi stod i hennes hall och pratade om vad fan som hänt och vad det varit vi sett. Man får jättemycket adrenalin och allting går så snabbt. Det är svårt att se några ansikten. Man vill bara rädda den stackaren som ligger på marken. Jag tycker i alla fall att vi gjorde rätt som gick emellan och ringde polisen. De kommer antagligen aldrig få tag i killarna som slog men det känns skönt för oss att ha hjälpt till så mycket vi har kunnat. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde, jag stod kanske bara och tittade på. Jag vet inte. Allt går så snabbt. Jag vet att jag försökte se vart B var så han inte blev skadad. Och vid andra slagsmålet försökte jag få ut Johanna.

Hemma var vi vid fyra och var jättefrusna. Jag hade stått med bara ben i två timmar när det var minusgrader ute. Fy fan vilken kväll. Det kunde gått ganska illa. Hur kul hade det varit om Chicago-Dan haft blåtira när det är premiär?

Jag har funderat en massa på vad man egentligen tänker när man misshandlar någon. Hur fan kan man? Jag blir äcklad och arg när jag tänker på människorna som gav sig på de här killarna. Även om killarna sagt ngt provocerande så är det helt sjukt att de med brutalt våld slår ner killarna. TVÅ GÅNGER?

Och hur i helvete tänker man när man onykter snor en bil och kör iväg?

Jag blir så förbannad och rädd. Vad som helst kan tydligen hända på lilla campus. Jag är jävligt glad att jag inte hamnade i den här röran själv och att mina vänner var med. Framför allt är jag glad att det inte blev mer skador än vad det blev och att alla mina kompisar är oskadda. Fy fan vilken kväll. Hoppas det dröjer innan cops kommer till Växjö igen...