Denna låten hörde jag första gången när min morbror sjöng den. Han kom hem med låten inspelad på ett kassettband. Det är märklig hur vissa saker fastnar och blir till ett minne. Obetydliga saker egentligen, men när de läggs upp på rad och man tittar tillbaka på dem går det att se hela ens liv. Som en backspegel som sparar. Ibland är det skönt att ta fram saker och få minnas. Det är det enda som är tryggt och säkert. Framtiden är allt annat än trygg, och bara att tänka på morgondagen får mig ibland att vilja lägga mig under täcket och förtränga att det finns en morgondag. Men det går inte att göra så, för morgondagen kommer ändå. Och tur är väl det:)