Jag längtar hem. Jag saknar min familj jättemycket. Och min fina, fina Flisan. Jag saknar att traska ut i stallet på morgonen när hästarna är nyvakna. Jag saknar tidiga skogsrunder med Flisan när det bara är hon och jag. Jag saknar att mocka, jag saknar att putsa på tränsen och städa i sadelkammaren. Jag saknar att göra något. Just nu när jag har lite för mycket ledig tid (eftersom det för tillfället inte är några tentor) så tänker jag så mycket på hur det hade varit om jag inte var här. Jag är så himla hemmakär, det har jag alltid varit. När jag tänker att jag ska flytta hem om 3 terminer så känns det som en hel evighet. Men vad är 3 terminer på ett helt liv? Inte så mycket antar jag.

Jag är rädd för att jag missar för mycket där hemma. Tänk ändå 2,5 år hemmifrån. Det är rätt mycket som händer på den tiden. Jag är jätterädd för att jag ska ha glömt hur man rider. Att jag aldrig ska komma igång igen. Jag vill ju hoppa och tävla. Det är mycket för hästarna som jag pluggar. Jag måste ju ha råd att ha häst när jag är färdig, och förhoppningsvis kommer detta plugget leda till att jag får ett bra liv. Ett bra liv med Björn, familj och hästarna.

Flisan ska snart ha föl, Matilda med. Då kommer jag inte att vara där. Helt sjukt ju. Men om mamma ringer på kvällen och säger att det händer saker kanske jag sätter mig i bilen. Föl är det vackraste som finns.

Saknar er där hemma!

Ps, så fort jag börjat mer på uppsatsen och tentorna kommer så har jag inte så mycket tid över och då hinner jag inte tänka på sånt här. Då går tiden fort och då ses vi snart!