Kan själv var enligt anhöriga mitt favorit citat när jag var liten. Jag använder mig nog fortfarande ganska mycket av det. Svåra saker vill jag klara av själv så att jag ska slippa vara beroende av andra. Dessutom lär jag mig mycket lättare och snabbare av att någon säger hur jag ska göra och sedan gör det. Det värsta jag vet är när någon tar saker ur händerna på mig för att visa hur man ska göra. Jag kan ju själv! (även om jag inte gör rätt brukar mina varianter funka)

Det jag vill komma till är att jag lagat korvstroganof idag. För första gången helt själv. De flesta vet nog att det är jättelätt att laga, men eftersom mitt intresse för matlagning är väldigt lågt så brukar det alltid vara spännande när jag ska göra något nytt (man vet aldrig vad man får). Denna gången lyckades jag verkligen, smakade precis som mammas. Så himla gott, det jag är rädd för nu är att jag ska tycka att det var så gott och enkelt at jag gör det på tok för ofta. Men jag har en sambo som nog vill ha en mer varierad kost än mig:P

Föreläsningen idag var intressant. Vi är runt 30 stycken i klassen, det finns två tjejer så gör mig illamående. De har inte sagt något till mig eller så men de är så elaka mot stackars Ulf (vår lärare). De bara hackar ner på hans tolkningar utan att komma med något nytt. Ovanpå allt frågade den ena tjejen idag varför man ska läsa Virginia Woolf. Varför det är en klassiker? Och varför vår generation måste läsa den, som ändå inte fattar den. Då reagerade en kille som jag läst med förra terminen och sa att hon dum-förklarade hela vår generation. Jag är absolut ingen poet, men jag älskar att läsa. Det ger mig otroligt mycket, och det är därför jag valt att läsa litteraturvetenskap. Då borde man ju vara beredd på utmaningar, just nu läser vi mycket om inre monologer och tankar. Sjukt intressant, väldigt mycket är inspirerat ifrån Freud med det undermedvetna och så. Mycket tankar, melankoli, dödsångest, relationer och kommunikation. Tycker det är häftigt när tankar blir nedskrivna, speciellt när det ter sig på ett realistiskt sätt. Det jag vill komma till är: när man läser litteraturvetenskap så tycker jag att man ska vara beredd på att få läsa ALLT, även sådant som i normala fall inte tillhör det man myser i soffan med. Men det är inte heller det som är syftet med denna kursen. I övrigt så tycker jag att diskussionen är väldigt intressant. Den i klassrummet tog tyvärr slut eftersom en tjej nästan skrek "den här diskussionen är orelevant" De bidrog till att folk yttrade sig om huruvida det är en relevant eller orelevant diskussion (jag hejjar på relevant).

Nu ska jag läsa "Processen" av Kafka. Ikväll är det träning 18.20. Jag ska ge allt.