Hade introduktion idag, vi är cirka 30 stycken i klassen. Jag blir nästan rädd, jag är van att se fem ansikten. Jag känner mig trygg där och det är med dem människorna jag vågar visa min (o)poetiska sida. Nu måste man börja om. Det är jobbigt att uttala sig om dikter som handlar om kärlek, hat, ångest, död och allt annat som ingår i människors liv (och även sånt som inte finns i människors liv), för på något sätt avslöjar man sig själv och ens egens åsikter. Det känns typ som att stå naken inför helt nya människor som säger nej så ska du inte se ut, vi ska berätta för dig hur du ska se ut.

Fikade lite och pratade med de vanliga kurskamraterna idag. Ju mer vi pratade om hemtentan som jag skickade in i söndags, ju mer inser jag hur jävla underkänd jag är. Men jag tänker inte skriva om det. Jag orkar inte ens tänka på det.

På fredag åker jag till Åre, med B och en massa härliga vänner. Jag känner mig ganska likgiltig inför resan. Jag har nog med bekymmer över vad som ska hända nästa timme och hur jag kan hinna få gjort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Idag köpte jag gymkort på vugi. Ska vi ge gärnet efter min Åre-vecka Frida? Jag saknar fysisk aktivitet som fan. När man tränar så det gör ont då rensas skallen som bara den. Jag saknar att mocka och känna hur jävla tom hjärnan är.

Nu ska jag fortsätta lyssna på Timo Räisnänen. Sen ska jag titta på Victoria Silverstedts program.