Imorgon är det dags för opponering. Jag har suttit med näsan i en uppsats hela förmiddagen. Har grävt fram en del som kunnat göras bättre, framförallt när det gäller formaliteter. Jag är jävligt nervös inför imorgon. Jag vet själv hur tufft det har varit och hur mycket jag kämpat för att få min uppsats så bra som möjligt - sedan ska någon hitta så mycket fel som möjligt i den. Yes. Usch. Det känns minst sagt jobbigt. Sen är jag rädd för att den kritik som jag ska ge som opponent inte är tillräcklig. Jag har mest på pekat på småsaker. Ja vi får se hur det går. Nu ska jag skriva slutet på min fusklapp. När jag tränade innan så tog allt som jag pratade om 15 minuter och man ha 20 minuter på sig så det landar nog ganska bra. Just i det här avseendet känns det jäkligt gött att ha retoriken med sig. Jag vet hur jag ska prata och sånt, inga bekymmer. Det är med VAD jag säger som är bekymmersamt:P

Att jag åker till Åstorp imorgon kväll försöker jag att inte tänka på. Om jag skulle tänkt på allt jag måste packa och sånt samtidigt som jag har opponeringen i skallen så hade nog hela mitt system lagt av. En sak i taget. Packa och sånt får jag göra efter opponeringen imorgon. Även om det är jävligt stressigt. Men det är väl bara till att packa ner allt. Alla kläder, alla skor, alla toalett saker. Ja det mesta...

Nu ska jag fortsätta med opponeringen.