Tjuvar på campus

Usch vilken jobbig kväll.

När jag och B hade ätit middag gick jag in i sovrummet och satte på en film. Hjördis låg brevid mig i sängen och B var i köket. Plötsligt börjar Hjördis skälla men jag reagerar inte, tänker att B pysslar med något och att det är därför. En liten stund senare kommer B in i sovrummet med jackan på och en hammare i handen. Vart är min mobil? frågar han och jag blir förvirrad och frågar vad han ska med den till - ringa polisen, någon försöker göra inbrott här. Svarar han.

Det tar typ en minut (fast det kändes som en timme) för mig att hitta vart man pausar filmen. När jag gjort det går jag ut till B som har ringt 112 och står och pratar med polisen. Han berättade att han satt i köket när han hörde hur något knakade. Det var tjuvar som försökte bryta upp dörren. Han såg dem aldrig, de försvann antagligen när de såg att han var i köket.

Vi bestämmer oss för att gå en runda där ute för att kolla läget. Fall i fall vi får syn på någon. I hela trappuppgången är det klottrat. Flera av dörrarna på samma våning är skadade. Vi går bort till huset som ligger brevid något. På andra våningen är det en dörr som står på glänt. Vi ser att någon går på loftgången. En kille med jacka som har huvan uppe och han bär på en väska. Vi följer efter honom. Han går till en bil på parkeringen och B springer dit. Ungefär samtidigt kommer polisen till parkeringen. B frågar killen om han bor i lägenheten som han var i nej jag har varit hos Micke, svarar killen. Vems är bilen?, frågar B, det är min pappas. Jag hinner ifatt B och vi går bort till polisen och förklarar hur vi sett att killen i bilen varit på loftgången där en dörr stod på glänt och att han måste vara tjuven. Killen har redan kört iväg och kommit en bit men poliserna sätter sig i bilen och kör efter.

Jag och B funderar på vad vi ska göra och bestämmer oss för att gå bort till lägenheten där dörren står öppen. Vi går dit för att stå där och vänta på polisen. När vi kommer dit ser vi hur det är tänt i badrummet och att någon är där inne fan dem är kvar!, säger jag till B. Vi går därifrån och ställer oss nedanför. Där stannar en bil och ut stiger en kille med packning + hund och hans kompis. Vi frågar vart han bor och berättar att det pågår ett inbrott på hans våning. Han bor i lägenheten brevid. Vi går upp allihop och ser hur det rör sig folk inne i lägenheten. Jag springer upp och ner i trappan för att hålla koll på om polisen kommer så de kan se vart vi är. När jag står där ute kommer det ut en kille i lägenheten. Jag hör hur B säger: vart ska du? Det är bara till att stanna här nu! Jag går upp igen och frågar vad som händer och de berättar att en kille kom ut med en väska + bärbar dator. Sedan gick han in igen. B + en annan kille står och håller ytterdörren stängd för att de inte ska ta sig ut. Sedan kommer vi på att de kanske kan hoppa ut från fönsterna. Jag och en annan kille går bakom huset och ser att fönsterna står öppna. Såg ni dem? Skriker en kille som står på loftgången i det huset som vi bor i. Nej, vart är dem? frågar jag. Killen berättar att han såg tre stycken killar hoppa från fönstert och springa mot parkeringen. Han pratar med polisen samtidigt som han förklarar för mig.

Jag ser hur polisen kör fram och tillbaka uppe vid teleborgsvägen. Tänker att dem kanske fått reda på att killarna hoppade ut, eller så letar de fortfarande efter killen i bilen som vi trodde var tjuven.

Det visar sig att killen som vittnar om att tjuvarna hoppade ut från fönstert själv hade fått besök av dem. Han och hans tjej hade varit i sovrummet med olåst ytterdörr när det plötsligt steg in folk i lägenheten. De hade sagt åt dem att de nog hade gått fel. En stund senare ska killen gå och handla, ser hur tjuvarna hoppar ut ur fönstert - han springer då upp till sinlägenheten och ringer polisen.

Killen följer med bort till lägenheten där B och en annan kille väntar. Hyresvärden har även kommit nu. Han har blivit dit kallad på grund av klottert som B nämnde när han ringde och larmade. Efter en stund kommer polisen. De har inte fått tag i tjuvarna. Två av oss lämnar vittnesmål. De som har sett mest. Killen som blev överumplad i sin lägenhet ger ett bra signalament precis som killen som stod brevd B när tjuvarna kom ut ur lägenheten. De fotar röran i lägenheten och är nogranna med att fråga exakt vad vi har sett och i vilken ordning allt har hänt. Jag och B skäms över att vi skickade dem på vilospår.

Jag tittade in i lägenheten och det såg ut som fan! Allt låg i en röra på golvet! Men datorn låg i hallen så den släpade dem inte med sig i alla fall. Det var tre unga killar.

Det som jag och B är mest irriterade över är att vi skickade polisen efter fel person! Men han verkade ju så konstig. Om vi inte hade gjort det så hade polisen följt med oss bort till lägenheten och kunnat ta tjuvarna. Men nu blev det inte så och dem kom undan. FAN! Något som både jag och B har diskuterat är varför killen i bilen körde iväg? Han såg att polisen kom, han hade fått information av B att det var inbrott i en lägenhet på hans våning och ändå kör han därifrån? Märkligt! Eller vad tycker ni? Jag hade blivit så paff över att ha fått sådana frågor av en främling så jag hade stannat och frågat vad som hänt. Och om jag hade sett polisen hade jag absolut inte vågat ge mig iväg!

Det är klotter överallt vid vårt hus. B har bankat till plåtgrejjen som sitter framför låset. Den som tjuvarna bände upp. Kanske tur att vi inte åkte hem i påsk, då kanske de hade varit inbrott i vår lägenhet. De har försökt att bryta sig in i alla lägenheterna i vårt hus - utan att lyckas.

Hoppas att tjuvarna blev skrämda och aldrig mer kommer hit. Och hoppas att någon av dem har brutit foten och måste söka läkarvård.

Jag tror inte polisen bryr sig så jättemycket om sånna här fall. Men fan vad störigt. Det var så jävla nära att dem tog tjuvarna! Om vi bara inte hade skickat dem efter den där bilen, aaah så störigt!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fy vad jobbigt. Vi hade ju inbrott i vårt hus, där tjuvarna tog "allt". T.o.m. kläder, kaffekokare, öppnade pafymflaskor m.m. förutom ALLA värdesaker.

Just känslan när man öppnade ytterdörren och såg röran, glömmer jag aldrig. Sedan dess är man lite nojig med att låsa alla dörrar ordentligt. Var rädda om varandra! Kramar!

2010-04-05 @ 09:34:04
Postat av: Johanna

Förstår att det är du som skrivit Farmor:)Usch, hemskt. Tur att de aldrig tog något från oss.

2010-04-05 @ 17:49:22
URL: http://jhs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0