När jag skulle ta in Flisan idag så stod hon och åt hö, jag sa hej Flisan när jag kom ut. Då fick hon och Totta värsta rycket och sprang så fort de kunde till (vad jag trodde) var slutet på hagen. Jahapp, här blir man varmt mottagen tänkte jag. Jag fick börja traska. Och det är stoooooora hagar. När jag nästan var framme så sprang båda genom ett hål i staketet. Det fanns tydligen ytterligare en del av hagen. Jag kallade och kallade. Till sist kom Flisan i 180 km/h (okej inte riktigt men det var fort) och sprang ner till ingången. Jag började traska mot ingången och Flisan sprang på andra hållet. Ja så höll vi på ett tag. Totta gav dock upp ganska snabbt och fortsatte med sitt hö medan Flisan sprang runt som en galning.

Efter att ha gjort runt fem repor stannade hon. Hennes närborrar var stora som äpple! Hon var riktigt trött. Jag tog in henne och hon drack en halv spann direkt.

Det har varit runt nollan här idag vilket betyder att jag hade känsel i både händer och fötter när jag kom tillbaka från ridturen. Helt underbart! Jag hade glömt hur det var att rida när det inte är 12 minusgrader. Det är ju helt underbart.

Kan det ha varit tidiga vårkänslor som satte fart på Flisan?