Jag sitter och tänker på hästarna hemma i skåne. Det kliar lite i mina fingrar. Det hade varit kul att få lite ordning och reda i högen så att någon kunde bli såld.

Funderar på Precious. För ett år sedan satt jag och hade ganska mycket planer för Precious. Jag skulle försöka få ut henne på träningstävling i somras. Men så blev det inte. Långt ifrån. Hon visade sig vara en ganska komplicerad filur som tyckte att jag hörde hemma på marken och inte på hennes rygg. Det visade hon många gånger. Det blev en kämpig sommar. På grund av att Precious tog oerhört mycket tid och energi hann jag aldrig med att få igång Flisan. Jag svor många gånger över Precious och ville för det mesta ha så lite som möjligt att göra med henne. Vissa dagar var dock bättre än andra och man fick lite mer hopp. Under hösten lyckades mamma till och med att hitta en köpare. På grund av ett olyckligt val av hovslagare fick Precious problem med sina ben vilket uppdagades på besiktningen. Hon fick vila.

Nu säger mamma att hon har mognat och visar inte samma tendenser som hon gjorde för ett halvår sedan. Så nu är jag lite sugen igen. Det känns lite surt att ha lagt ner all sin kraft en hel sommar för att sedan missa det bästa med unghästar: tävling. Jag älskar att tävla unghästar. Det är så uppfyllande att få följa deras utveckling och ha fått vara delaktig.

I sommar ska Flisan vara prio 1. Jag vill verkligen ut på tävlingsbanan med Flisan. Men så har jag funderat. Undrar om det skulle gå att lasta Precious och Flisan samtidigt? Det hade ju varit perfekt om man kunde åka iväg med två hästar på träning samtidigt. Tänk om man kunde åka med två hästar på tävling? Det kanske inte hade funkat. Hade nog blivit lite väl kaotiskt i vagnen. Men så kul det hade varit!!

Mitt sommarjobb gör dock att jag är ganska begränsad. Jag jobbar de flesta helgerna på sommaren och missar de flesta tävlingarna. Men jag ska banne mig planera in någon tävling i sommar! Åååh jag saknar ju tävlingarna så himla mycket.

Ju mer jag är i stallet hos Flisan desto mer blodad tand får jag. Kom på att Flisan varit minst lika jävlig när hon var fem som Precious var i somras. Flisan är fortfarande busig men ändå en stjärna:) Önskar att året hade fler dagar och dygnen fler timmar. Då hade jag hunnit med att jobba hela sommaren, rida + tävla Flisan, vidareutbilda Preicous och få ut henne på tävlingsbanan och rida in Migge. Haha. Det hade varit något!

Tänk så mycket man vill och så många drömmar man har. Och så ofta som planeringen inte håller. Men man glömmer. Den frustration som både jag och mamma hade i somras är i och för sig oförglömlig. Vi fick jobba stenhårt båda två. Men ska någon annan få göra det roliga nu när jag och mamma har tagit hand om den tuffa biten? Det borde ju vara tvärtom:) Någon annan får ta skiten så kan vi få göra det roliga.

Vi får se hur det blir till våren, sommaren och hösten. Men satsa som fasiken ska jag banne mig göra. Nu eller aldrig!