Oj oj oj. Vilken dag jag hade igår.

Först körde jag till stallet på morgonen. Flisan stod ju inne men var lugn och brydde sig inte alls om det. Hon hade tydligen bara gnäggat lite när hon blev ensam.

Sedan var det introduktion klockan tio. Hem för att äta en snabb lunch vid tolv och sedan skolan igen klockan 14. Hade svårt för att koncentrera mig i skolan, satt mest och tänkte på att jag skulle skynda mig så snabbt som möjligt till stallet efteråt. När jag kom hem slängde jag på mig stallkläderna och drog iväg till stallet. Flisan var ganska stressad när hon stod i gången, hon sprang fram och tillbaka. Men jag fick på alla sakerna och kom upp på henne. Sen bar det iväg mot ridbanan. Det gick ganska bra att rida dit men det gick mindre bra när jag väl var där. Hon var jättepigg och gick och skrek efter alla hästarna. Sedan försökte hon kasta av mig ett par gånger. Hon bockade faktiskt aldrig men hon blir liksom bakskygg och springer iväg i full fart. Det är lite svårt att förklara, men det känns läskigt. Så gjorde hon ganska många gånger. Hon var så himla spänd så att jag inte alls fick henne att gå framåt. Försökte trava men då kändes det bara som det var en massa bockningar på väg. Gav mig dock på trav igen och höll i henne väldigt hårt (hårdare än jag vill hålla men jag vill ändå inte trilla av) och lyckades få henne att ta tre ganska långa steg i trav innan hon blev spänd igen och började flyga och fara. Sedan var det dags att gå hem. Herregud! Precious är rena drömmen jämfört med hur Flisan var igår. Hon visste ju att vi var på väg mot de andra hästarna och dit ville hon så fort som möjligt. Hon blev såklart jättearg på mig som höll i henne så att hon inte kunde skena dit. När jag hade kommit halvvägs så la hon i backen. Hon backade, backade, backade, backade och backade. Till sist var jag framme vid ridbanan igen. Jag kunde inte alls få fram henne, och hon svängde så snävt att jag var påväg att halka av två gånger. Till sist tänkte jag att det enda jag kunde göra var att rida skänkelvikning hem. Så fick det bli. Jag kom hem, men det var ingen rolig färd

Väl framme i stallet blev Flisan rejält upprymd. Hon sprang runt i boxen och var väldigt orolig. Nu hade hon fattat att alla kompisarna var där ute. Jag och en tjej som heter Sofie skulle släppa ihop våra hästar. Sofie har en häst som heter Totta, det är ett litet kallblod. Ganska fort visade sig Flisan underlägsen utan att Totta egentligen hade gjort något. Och sedan fick Flisan syn på korna som går i hagen brevid! Hon blev helt förskräckt och stog blixtstilla och tittade på dem i en kvart. Haha. Men det är bra med social träning. Flisan är faktiskt 11 år, det är dags för henne att skärpa till sig lite (hela tiden jag har haft henne har hon uppfört sig som den 5 åring hon var när hon flyttade till mamma och pappa första gången).

Men hon verkar trivas bra med Totta. Deras hage är enormt stor! Nästan större än om man lägger ihop två av de hagarna som finns hos mamma och pappa. Problemet är att Flisan vågar inte gå förbi korna. Men om Totta går förbi så följer nog Flisan med.

Träffade en tjej som heter Sandra igår. Hon har en valack, ett halvblod. Hon håller också på att sätta igång honom. Hon sa att de skulle släppa ut idag och att jag fick vara med om jag ville. Så vid halv åtta var jag i stallet och hjälpte till att släppa ut. Totta och Flisan åt ur samma höhög! Haha. Flisan vågade inte gå till sin hög som låg en bit ifrån (hon tyckte nog det var för nära korna), så jag fick flytta ner den så att hon stod brevid Totta. Mockade också.

Ska till stallet i eftermiddag och rida Flisan. Är ganska nervös. Vill verkligen inte trilla av. Snösulor har jag inga och brodda kan jag inte göra eftersom hon springer runt som en galning i stallet. Kanske var hon dum igår för att hon inte hade någon kompis alls i närheten. Därför blev jag väldigt glad när jag för någon timme sedan fick detta sms:et: säg till om du vill ha sällskap sen när du ska rida/ Sandra. Perfekt eftersom hon håller på att sätta igång sin häst! Jag är så glad! Så vi ska skritta en runda i eftermiddag. Hoppas, hoppas, hoppas att det går bättre när Flisan har sällskap.

Energin kan förstås även bero på att hon har stått inne i över en vecka utan att bli riden. Och att hon har gått med föl och därmed inte blivit riden ordentligt på läääääänge. Men jag kämpar på. Jag tror det kan bli ganska kul när jag kommit igång med henne och när snön försvunnit.