Jag var ute och gick i det dunkla mörkret. Luften var fuktig och ett lätt regn föll från skyn. Plötsligt fick jag syn på något som framkallade ett stort obehag hos mig. Kväljningarna var nu ett faktum och jag kände hur håren i nacken reste sig. Jag kände Hjördis vid min sida, med henne här kan jag inte bli skadad - tänkte jag. Jag fäste blicken på cykelstigens slut och tänkte att jag måste ta mig dit. Det får kosta vad det vill. Sammanbitet tog jag mig igenom en labyrint av avskyvärda varelser. När jag nådde cykelstigens slut spred sig en lättnad i min kropp. Jag såg mig över axeln och tittade tillbaka på varelserna med ett snett leende när jag sa: denna gången överlistade jag er! Jag gick där ifrån med ett tyst skratt...

Jag såg 8 stycken av dessa.

Och en padda.