När klockan närmade sig tre hade mamma och pappa inte hört av sig ännu så då började jag bli orolig och ringde till pappa för att höra hur det gick. Till svar fick jag: åt helvete.

De stod just då utanför Markaryd med Flisans ettåriga avkomma Benissa. Där skulle hon släppas på bete. När de skulle ta ut henne ur transporten upptäckte mamma och pappa att hon hade ett stort jack i pannan. När hon var ute ur transporten vinglade hon med bakdelen och satte sig på rumpan som en cirkushäst flera gånger. Efter att ha avaktat i en timme fick de uppfattningen om att hon mådde bättre. De beslutade då att släppa in henne i hagen. Då la hon sig ner direkt och reste sig inte igen. När jag pratade med pappa så var han säker på att hennes liv skulle avslutas där och då.

De fick en distriktsveterinär till platsen som konstaterade att han inte kunde göra så mycket. Till sist fick de upp Benissa på benen igen och lyckades få in henne i vagnen. Som tur det är har mamma världens bästa veterinär. Hon heter Ursula Palm och driver företaget Equimed där även Anna Eriksson arbetar. Med henne i luren beslutades det att Benissa skulle tas till djursjukhuset i Halland. Mamma bestämde sig för att stå inne i vagnen på vägen dit eftersom Benissa trillade ihop direkt när ingen stödde upp henne bakdel. När de kört en liten bit var de tvungna att stanna eftersom Benissa hade trillat ihop. Mamma hade ingen chans att hålla henne själv. De började då fundera på att ringa efter djurambulans men eftersom den närmsta är i Munka Ljungby så var inte det lönt. Istället följde en tjej vid namn Linda (som ägde hästbetet där Benissa skulle gå) med i transporten. Tillsammans stod de och höll Benissa hela vägen för att hon inte skulle trilla ihop.

På djursjukhuset konstaterades det att hon hade en fraktur på tornutskottet vid manken, ett hål i bihålan (jacket i huvudet som alltså var ett stort hål där det kom luft när hon andades) och förlamning i bakdelen. Frakturen är ingen fara, det kommer att läka av sig själv. Vad man befarar är att andra kotor har blivit krossade. På grund av den svullnaden som finns på ryggen har det inte gått att på röntgen se om så är fallet. Just nu hoppas man på att det är svullnaden som har klämt nerver vilket har lett till förlamning i bakdelen.

Av detta kan man konstatera följande: kör aldrig med en häst lös i transporten!!! Bind upp i bommen med grimma och halsrem så de inte kan hoppa över alt. under.

Det som hände var att Benissa har gått under bommen och slått i ryggen. Jacket i pannan har hon fått när hon antagligen har kört skallen rätt i den ring som grimmskaftet ska sitta i.

Det här är en väldigt tragisk historia och jag tycker så synd om stackars Benissa.

Mamma och pappa bestämde sig för att ändå köra till Växjö och var på plats klockan 21. De körde hemifrån vid 12 på förmiddagen!!! Helt utmattade fick de i sig en måltid och sedan åkte vi till stallet för att lasta en förvirrad Flisan. Nu är de på väg hem mot Skåne med henne.

Hela dagen har jag bara suttit med mobilen och väntat på att få uppdateringar. Ett tag mådde jag till och med fysiskt illa för jag trodde att Benissa skulle avlivas. Min dag har naturligtvis varit som en dans på rosor jämfört med mammas och pappas. Än så länge lever Benissa och vi får hoppas på att hon "bara" har fått en fraktur.

Jag kommer aldrig kunna sova nu. Alldeles för mycket att smälta. Hela dagen har jag oroat mig för hur det ska gå och nu oroar jag mig för om något i hennes rygg är krossat. Fy fasiken.

Aldrig mer en häst lös i transporten. Aldrig!